Näkkäläjärvi, Näkkäläjärvi, Näkkäläjärvi….
Det är igen dags att gå till valurnan (nåja, åka Land Rover, morsan
klarar inte längre av att gå så långt). Hög tid att välja någon kandidat att
rösta på. Ingen lätt uppgift. Ingen som fyller kraven. Ingen som lyckats
åstadkomma en YES effekt – förutom tontarna vid vägrenen förstås, dem kan man
ju definitivt inte rösta på(dvs en NO effekt).
Näkkäläjärvi har åtminstone inte stört humöret, stöder man honom stöder
man det svenska, utan att ta ställning till vem av de andra som skulle vara
bäst lämpad. Låta andra avgöra? Kanske ändå inte. I en så liten valhörna skulle
dessutom valhemligheten gå förlorad.
Tomma löften, naiva föreställningar, knutpatriotism. En del förlitar
sig till och med på någon gud och tror att det den vägen skall lyfta. Verkligen
inte lätt att välja ut någon i det schacket.
Att rösta på Gösta, en nödlösning, verkar inte heller vara möjligt i
Nylands valkrets.
Jag undrar när det skall börja gå upp för folk, att det bär åt helvete (symboliskt,
för helvetet finns bara på jorden). Varje gång man läser om att någon gammal
industri lägger ned i Finland och flyttar produktionen till ett land med
billigare arbetskraft, har vi tagit ett steg tillbaka till stenåldern. Vår
välfärd är inte byggd av att man kliat varandra på ryggen, utan av att folk i
sitt anletes svett tillverkat något som kunnat säljas utomlands. Slutar vi
tillverka stuff som intresserar omvärlden, kan vi kanske fortsätta att klia
varandra på ryggen en tid, men fingrarna stelnar så småningom. Först leder det
kanske till en större njutningsupplevelse för ägaren till ryggen, men till slut
stelnar armen också och då är det kört.
Jag är förhållandevis välavlönad. Min chef får 50% mer och hans chef
ytterligare 50% därpå. Till saken hör, att han inte uträttar just något alls,
kan knappt läsa sin epost på egen hand. Ovanför honom finns det sen ännu en
chefernas chefchef som kvitterar ut MER än 50% än chefens chef.
Men vi är i det stora hela en marginell grupp i samhället. De som de
fakto uträttar något i företaget, får inte ens 50% av min lön. Men redan det är
för mycket, för vi säljer inget mervärde, vi bara smörjer maskineriet. För att
vi skall kunna fortsätta att gå på som tidigare, skulle de som faktiskt gör
något i landet borda nöja sig med en bråkdel av sin nuvarande lön. Läste
någonstans om en IT firma som utlokaliserade sin verksamhet till Estland, ingen
sägs upp, men villkoret är att man flyttar med och godtar den lokala lönenivån
(25% av nuvarande). På vårt huvudkontor vimlar det av indier. Varför?
Naturligtvis för att de är väldigt mycket billigare än en inhemsk nörd.
När det dyker upp någon riksdagskandidat som tydligt meddelar att hen
har förstått vad som krävs av oss i framtiden, skall jag med glädje rösta på
hen. Men det blir inte ännu i det här valet, för tillsvidare fortsätter man att
bygga luftslott och utgå ifrån att ”seuraava maksaa”.
Näkkäläjärvi, Näkkäläjärvi, Näkkäläjärvi…..
